Ge henne vin, överraska henne, ring henne, ge henne komplimanger, krama henne, ta henne på restaurang, håll om henne, gå ut och handla med henne, skratta med henne, gråt med henne, ge henne smycken, kela med henne, köp blommor åt henne, skriv kärleksbrev till henne, lyssna på henne, åk till månen och tillbaka för henne.

Hur imponerar man på en man?
Kom naken och ta med öl, hi hi

En skröplig gammal man flyttade på äldre dagar till sin son, sonhustru och deras 4-årige pojke. Den gamle mannens händer darrade, hans syn var svag och hans gång vacklande. Familjen satt tillsammans vid middagsbordet. Men den gamle mannens darrande händer och svaga syn gjorde ätandet mycket svårt. Ärtor rullade på golvet och mjölk spilldes på duken. Sonen och sonhustrun blev irriterade och sonen sa: “Vi måste göra något åt min pappas spillande och grisande vid matbordet. Jag har fått nog av all mat som ligger på golvet efter honom”

Sonen och sonhustrun bestämde sig då för att flytta pappan till ett eget litet bord i hörnet av köket. Där kunde pappan sitta i lugn och ro och äta medan resten av familjen kunde njuta av måltiden vid sitt bord. Eftersom pappan hade slagit sönder några tallrikar fick han i fortsättningen äta i en träskål.

När familjen tittade bort mot pappan kunde dom ibland se en tår i hans öga, med det enda dom sa till honom var tillrättavisningar när han tappade bestick på golvet eller spillde sin mat 4-åringen tittade på det hela med tystnad. En kväll innan maten satt den lille pojken och lekte med små träbitar. När hans pappa frågade honom vad han gjorde berättade pojken att han höll på att göra en träskål åt mamman och pappan så att dom kunde ha något att äta i när dom blev gamla.

Den kvällen tog mannen sin pappas darrande hand och ledde honom till familjens bord. Så länge han levde fick pappan sitta vid övriga familjens bord och äta. Och av någon anledning brydde sig sonen eller hans hustru inte om ifall pappan tappade gaffeln på golvet, spillde mjölk eller sölade ner bordsduken.

Författare okänd

Ja jag har förändrats. du kanske inte känner igen mig längre. det nya jag låtsas inte vara något annat än den jag verkligen är. du kanske inte känner igen den typ av styrka som rinner genom mina ådror. det är rikt på lidande. och tror. och övervinna. Jag längtar inte längre efter de saker som jag trodde gjorde mig vacker. men snarare, jag är utsökt nu i anden. i att välja ömhet. och medvetna andetag. och en längtan att vara för andra vad jag alltid önskat att de skulle vara för mig. Jag har inte längre ögon som söker godkännande. men min vision är på vad som än ger nåd och healing och tillväxt. Jag är full av kärlek. och tom på att bli uppslukad av saker som verkligen inte spelar någon roll. missförstå mig inte. Jag är fortfarande fylld av tusen, trasiga bitar – jag har precis ställt om alla.

~ ‘Av Ullie Kaye Poetry

~ Konst ‘Everolving’ av Duy Huynh

Du är värdefull för den du är — inte för vad du har. Ett sätt att få in mer glädje i livet är att bli mer generös. Det mår både du själv och den du ger till bra av.

En son och hans pappa är ute och vandrar i bergen. Plötsligt ramlar pojken och slår sig. “Aaaaaaaaj” ropar han. Till sin stora förvåning hör han sin egen röst upprepa “Aaaaaaaaj!!!” Nyfiket ropar han: “Vem är du?” Omedelbart får han svaret: “Vem är du?”

Uppretad över svaret ropar han: “Fegis!” Han får svaret direkt: “Fegis!” Han tittar på sin pappa och frågar: “Vad är det som händer?” Pappan ler och svarar: “Min son, lyssna här”. Och sen ropar han till berget: “Jag beundrar dig!” Berget svarar direkt: “Jag beundrar dig!” Återigen ropar mannen: “Du är en mästare!” Rösten svarar: “Du är en mästare!” Sonen är förvånad, men fattar inte riktigt vad som händer.

Sedan förklarar pappan: “Man kallar detta för eko, men i själva verket är det livet. Du får tillbaka allting du säger och gör. Vårt liv är helt enkelt en återspegling av våra handlingar. Om du vill ha mer kärlek i världen, skapa då mer kärlek i ditt hjärta. Denna relation gäller för allt i livet, i alla aspekter av livet. Livet kommer att ge dig tillbaka allt det du givit det.”

Författare okänd