De sju livsformerna!
Skrivet av Joakim R S Nilsson
En definition av liv
Allt manifesterat är faktiskt liv; formen och medvetandegraden utgör enda skillnaden.
Att enbart erkänna organiska, kolbaserade organismer som liv är en mycket grov förenkling av Universums mångfald. Uppslagsböcker kallar ofta animismen för en primitiv tro men dess grundsatser är i allt väsentligt riktiga; alla yttringar är besjälade. Livet skiftar form och medvetandet tar sig olika uttryck men det finns en själslig aktivitet bakom allt manifesterat. Buddhismens respekt för allt livs helighet är en bra utgångspunkt.
Men om alla yttringar ses som besjälade så borde det finnas en slags ”referensram” som ligger utanför livet. Detta något finner vi i ursubstansen till allt skapat; tomrummet eller vakuum, som det även kallas. Tomrummets enheter i sig (nol) och det omgivande mellanrummet i sig (nil) är inte besjälat. Men så fort en nol bryter sig loss från de övriga uppstår livet i form av en nolit och en nilit. Även vågformationer i vakuum måste ses som liv.
De sju livsformerna
Universum utgår från sju fundamentala livsformer* i sin skapelse: Formväsenden, växtväsenden, andeväsenden, djurväsenden, människoväsenden, änglaväsenden och devaväsenden. Varje väsensform har vissa kännetecken och egenskaper och medvetandets art skiljer sig också åt i en jämförelse. Det är inte alltid så lätt att känna igen exempelvis ett djurväsende som befinner sig utanför vår erfarenhetssfär, i en annan storleksdimension eller kanske på ett annat tillvaroplan. Låt oss ändå försöka finna några attribut som karakteriserar väsensformerna:
Formväsenden
Till denna väsensgrupp räknas, enkelt uttryckt, alla formbundna manifestationer som inte är av organisk natur. Dit hör exempelvis virus, sandkorn, kristaller, glas, metallobjekt, stenar, månar eller neutronstjärnor. Väsendets kroppsgestalt är oftast fristående från omgivningen men agerar inte utan ledning. Emellertid är det högre jaget mycket kraftfullt och därför påverkas omgivningen indirekt. Kristallenergin är en yttring av detta inflytande.
Även om formväsenden inte förnimmer den yttre världen så är de ändå medvetna i en inre värld; minnesvärlden. Genom att fokusera på vissa subtila energier går de in i och återupplever händelser från tidigare inkarnationer. I fråga om kommunikation har formväsenden en direktförbindelse med det högre jaget och även det universella jaget som man kan kalla Gud. Formväsendens livscykel är ofta lång men deras existens är på intet sätt evig.
Växtväsenden
Man kan säga att växtväsenden är alla organiska manifestationer som normalt sett har en stationär livsplats, de förflyttar sig inte när de väl ”slagit rot”. Förutom de växter vi känner så väl finns det växtväsen i mikrokosmos. Som exempel kan nämnas att elektronen som ingår i en atom som ingår i en molekyl som ingår i en växtcell per definition är ett växtväsende. Går man upp till makrokosmos finner man till exempel att solen, kring vilken det kretsar planeter med växter som högsta livsform, per definition också måste räknas som en ”växtorganism”.
Växtväsenden är i regel endast vagt medvetna om sin omgivning. De kan skilja mellan de mest fundamentala variationerna i livsbetingelser såsom ljus och mörker, värme och kyla, fuktighet och torka. De kommunicerar på ett enkelt sätt genom kemiska substanser. Med hjälp av ett primitivt nervsystem kan de vidta en del begränsade åtgärder när deras kroppar utsätts för angrepp. Man bör ändå inte känna skuld inför att äta upp växterna eller använda dem i andra ändamål. Växternas liv är kärleksfulla offer, de kan ta illa upp om man inte nyttjar dem.
Andeväsenden
Den grupp som jag valt att kalla andeväsenden innefattar alla formlösa (amorfa) väsen. Dessa varelser ändrar kontinuerligt sin struktur i överensstämmelse med betingelserna i deras omgivning. Till gruppen räknas bland annat vattendroppar, floder, sjöar, hav, strömmar, moln, vindar och eldslågor. Något mindre kända medlemmar i gruppen är ljud- och vätskevågor, gasbubblor (atmosfärer), plasmamoln, , solsystem, nebulosor och irreguljära galaxer. Inom talsymboliken förknippas gruppen med siffran tre som står för volymen, de tre dimensionerna.
Andeväsenden har smak och känsel och registrerar dofter, de orienterar sig efter omgivningens elektriska och magnetiska fält. De har inga fysiska öron men känner av ljudvågor, synen fungerar på ett liknande sätt men är endast svagt utvecklad. Det finns ett påtagligt medvetande hos dessa väsen men det föregår en ständig kamp mellan en automatisk beslutsfunktion och en mer impulsiv vilja. Kluvenheten innebär att andeväsenden i regel uppvisar en viss nyckfullhet i sitt beteende. Man kan aldrig i förväg veta hur de reagerar i olika situationer.
Andeväsendens förmåga att förflytta sig är begränsad, de kan inte avvika från övergripande förhållanden. Men inom ett visst område, en ocean, en flod eller kanske en luftström, där har de vissa möjligheter att på viljans bud förändra sin position för att påverka omgivningen. Man bör alltid vara försiktig i mötet med dessa väsenden.
Djurväsenden
Dessa väsen har utvecklat förmågan att förflytta den egna kroppsgestalten för att därigenom uppnå fördelar av olika slag. Till gruppen djurväsenden hör många livsformer som vi inte till vardags förknippar med djursläktet. Ett par exempel är molekylen som ingår i en djurcell, bakterien som lever inuti ett djur samt planeten som förutom att frambringa växter även hyser andar och djur. En djurplanet har faktiskt förmågan att påverka sin omloppsbana runt den aktuella solen. Avsikten med det kan vara att skapa ett gynnsammare klimat för ett visst artbestånd.
Djurväsendet har ett fullt utvecklat medvetande om sig själv och sin omgivning. Beslutsprocessen bygger på en kombination av nedärvda mönster och viljestyrda beslut. Djurväsendet kan ha färdigheter inom det intellektuella området men uppfattar i regel inte orsakssamband. Kommunikationen sker huvudsakligen med doftsignaler men ljud och kroppsspråk används i allt högre grad ju högre utvecklingsnivå djuret befinner sig på. I talsymboliken är siffran fyra djurens tal. Det genomgående draget är snabbheten som de uppnår genom att röra sig på fyra ben.
Människoväsenden
Sinnebilden för denna väsensgrupp är den upprättgående varelsen med ett huvud, två armar och två ben. Detta ger talet fem som är människans tal. Den arketypiska bilden återkommer ständigt oavsett väsendets storlek, art eller livsmiljö. Men kännetecknet för en människa är ofta fördolt och visar sig då endast indirekt. Ett organ i en mänsklig kropp är per definition ett självständigt och besjälat människoväsende. Samma sak gäller solen som hyser planeter med människor som högsta livsform eller galaxen där just människan utgör skapelsens krona.
Människans stora fördel medvetandemässigt är tveklöst hennes förmåga att kunna reflektera över sig själv och sin situation. Den intellektuella kapaciteten står i centrum, logiska och analytiska tankeprocesser spelar en allt större roll i beslutsfattandet. En styrka ligger även i det talade ordet, människan kan direkt och indirekt utbyta erfarenheter med sina artfränder. Budskapen blir allt mer konkreta ju mer språket utvecklas. Med hjälp av den muntliga traditionen har människan kunnat hjälpa minnet och överbrygga tidsgapet mellan olika generationer.
Änglaväsenden
Till det yttre är denna väsensgrupp inte så olik den föregående. Även änglaväsenden framträder i en mångfald olika skepnader såsom atomer, celler, humanoider, planeter, solar, galaxer etc. Änglarnas tal är siffran sex som står för armar, ben och även ett par vingar, även om vingarna emellanåt endast är ett symboliskt attribut. Ett par vingar (synliga eller osynliga) hos dessa väsen visar just deras rörlighet. Ofta bryter änglaväsendet upp från sin ursprungliga miljö för att träda i kärleksfull tjänst på annan ort. Ängeln är vandraren som kommer in utifrån.
De änglaväsen som här avses kan alltså vara av fysisk natur, man kan möta en ängel på gatan och tro att det är en helt vanlig människa. Medvetandemässigt finns ändå en skillnad för ängelns känsloliv är i full balans och dess intuitiva förmåga är högt utvecklad. Ängeln har en ren och klar kanal till kulturella och andliga skatter som finns lagrade i kosmiska energier. Denna klarsyn sammantaget gör att änglar kan distansera sig från sig själva och intressera sig för andras behov. De är alltid uppfyllda av en önskan att hjälpa andra finna vägen till harmoni.
Änglaväsendens kommunikation äger rum på samma villkor som för människan. En skillnad ligger i att änglarna även utvecklat det skrivna språket, dvs tecken som förmedlar olika budskap från skrivaren. Att människorna på jorden redan nu använder skrift beror på de täta kontakter som förekommit med änglaväsenden i det förgångna. Änglarnas inflytande visar sig också i språkets natur. Jordiska språk förändrar sig ständigt och har en invecklad uppbyggnad. Änglarnas språk är mer tidlösa och präglas istället av enkelhet, skönhet och ändamålsenlighet.
Devaväsenden
Denna väsensgrupp deltar inte längre i den kollektiva verksamheten. Devaväsendet har lämnat det världsliga bakom sig och uppsökt sin egen själsliga sfär. Egenvärlden, devaväsendets vistelseort, är ingen plats i vanlig bemärkelse. I det ordinära väsendets förnimmelse är själens betraktelse riktad utåt, mot den kollektiva världens materiella och andliga energier. Själen har dock möjligheten att vända betraktelsen inåt och väsendet förnimmer då ett vitt ljus vilket upplevs som ett rum. I detta rum har väsendet frihet att låta tankarna gestaltas och få liv.
I Egenvärlden antar väsendet den gestaltning som passar för stunden men möjligheten att framträda såsom icke gestaltad finns också. När så erfordras skapar väsendet individer som spelar olika roller i dennes värld. Det är dock devaväsendet som danar deras karaktärer, styr deras liv och avgör deras öde. Kommunikationen mellan devaväsenden sker genom ”universell telepati”. Detta betyder att de själsliga sfärernas invånare inte behöver kommunicera aktivt, för i samma stund devaväsendet tänker tanken är innebörden uppenbar för motparten.
* Livsformernas benämningar kan skapa förvirring eftersom orden är belastade. Med andar avses naturväsen av exempelvis vatten och luft, ej avlidna väsens andar och i regel ej folktrons andar. Med änglar avses fysiska väsenden och således varken alver, keruber, serafer, eller skyddsänglar.
Skildringen av livsformerna i den här artikeln är helt naturligt av en generell och summarisk natur. En utförligare redogörelse skulle möjligen förbättra förståelsen och klarheten men risken finns att artikeln då istället blev tung och oöverskådlig. Ämnet är svårt och felaktigheter kan säkert förekomma. Håll utkik efter uppdateringar här.
Copyright © Joakim R S Nilsson