Jag älskade dig så mycket att jag blundade för det som gjorde ont. Jag ursäktade saker jag inte borde ha ursäktat och kämpade för något som aldrig var ömsesidigt. Länge trodde jag att kärlek innebar att uthärda, att hålla fast vid hoppet om att saker skulle förändras. Men nu förstår jag att sann kärlek inte ska kännas som en ständig kamp, och att jag förtjänar mer än att tvivla på mitt eget värde.
Så tack. Tack för insikten, för avslutet och för att du, utan att veta det, gav mig styrkan att välja mig själv. Jag går vidare nu, med ett lättare hjärta och en starkare tro på vad jag förtjänar.