När du talar lyder jag, dina ord, de är min lag. Du har format den jag är, ändå klagar du och svär. Du säger vad jag ”borde” göra, tycka, tänka och reda ut. Saker som jag ”måste” höra, innan jag får yttra mig till slut. Hjärnan kokar nästan över, av alla råd som du mig ger. Det enda jag vill och behöver, är att få slippa styras mer.