Den moderna tiden hade kommit till skogen och djuren tyckte att man måste göra något i den tidens anda. Det bestämdes att man skulle starta en skola för djurens barn. För att det skulle bli lättare att organisera bestämde man att alla skulle ha samma ämnen på schemat. Följande ämnen skulle ingå; simning, löpning, klättring och flygning.
Ankan var redan i början av skolåret en duktig simmare och hyfsat flygkunnig, men det blev snart uppenbart att hon hade löpsvårigheter och behövde specialundervisning. Skolan satsade ordentligt på detta och hon fick regelbunden löpträning. Mot slutet av läsåret var hon nästan förstörd i sina fötter och simmade sämre.
Kaninen var däremot väldigt duktig i löpning, men blev nervös och ängslig av sin etra simträning. Ganska snart fick man koppla in skolpsykologen. Denne trodde att kaninen hade problem med sina syskon.
Ekorren var jättebra i klättring, men hade stora problem med flygningen. På grund av detta fick ekorren dåligt självförtroende och blev underkänd även i löpningen.
Örnen var ett riktigt problembarn från början. Han flög alltid oavsett vad som stod på schemat och ingenting hjälpte mot hans hyperaktivitet. Han fortsatte att flyga runt hela tiden.
Präriehunden skolkade snart eftersom det inte fanns grävning på schemat och då hjälpte inte föräldrasamtal och elevvårdskonferens mot skolket.
Författare okänd