Jag har tillbringat så mycket av mitt liv med att vara den starka – den som håller ihop det när allt känns som att det faller isär, den som tar sig igenom även när vikten känns olidlig.

Jag är så van vid att bära den styrkan som rustning att jag nästan glömmer hur det känns att vara mjuk, att sänka garden. Därför betyder det mer än ord kan uttrycka att behandlas med vänlighet. Det handlar inte om att behöva någon som räddar mig – jag kan hantera de svåra sakerna – men att känna mig trygg nog att vara sårbar, även för ett ögonblick.

När man är van att bära på så mycket känns även de minsta mildhetsakterna som en påminnelse om att jag inte behöver vara stark hela tiden, att det är okej att vila. Och ibland är det precis vad jag behöver.

~Mj blommor ~ Writer’s Blossoms

~ Konst av Barley Bisher