Det finns dagar dĂ„ du kanske kĂ€nner dig trött, tom eller avstĂ€ngd â som om ingenting riktigt nĂ„r in till ditt hjĂ€rta. Som om du stĂ„r mitt i livet men samtidigt vid sidan av det. Det Ă€r i sĂ„dana stunder som sjĂ€len viskar allra tydligast, men pĂ„ ett sĂ„ stilla sĂ€tt att det kan vara svĂ„rt att uppfatta med ett sinne som Ă€r vant vid brus.
I sjĂ€lva verket Ă€r detta inga “tomma” dagar. De Ă€r inte en frĂ„nvaro av liv, utan en övergĂ„ng. Ett mellanrum dĂ€r gammalt fĂ„r slĂ€ppa taget och nytt förbereds i det tysta. Precis som jordmĂ„nen vilar innan nya frön gror, sĂ„ behöver Ă€ven du fĂ„ andas i tomheten för att sedan kunna ta emot nĂ€sta vĂ€gledning, nĂ€sta riktning, nĂ€sta version av dig sjĂ€lv.
Ditt vÀxande sker inte alltid i medvind. Ibland sker det i pausen. I vÀntan. I modet att inte skynda pÄ en process som sker i det osynliga. Lita pÄ att det hÀnder nÄgot Àven nÀr inget verkar hÀnda.
PÄminnelse för dagen:
Du behöver inte alltid ha svaren. Det rÀcker att vara villig att lyssna. Din sjÀl vet vÀgen, Àven nÀr ditt sinne tvekar.
Affirmation:
Jag tillÄter mig att vila i tillit. Allt sker i gudomlig tid, och jag Àr precis dÀr jag ska vara.